Vi överlevde… typ..

Efter fyra dagar, tre nätter på en öde ö är vi nu tillbaka i Agnes Water och oj vilka dagar det har varit! Det var minst sagt en speciell jul!

I måndags blev vi under eftermiddagen upphämtade i Agnes Water och skjutsades till ett flygfält. Vi packade in våra saker i det pyttelilla planet som är på bilden. Det ryms fyra personer och det är inklusive piloten, så ni kan ju tänka er hur sjukt litet det är. Vår pilot Bruce tog oss ut till ön och det var minst sagt en sjukt rolig åktur. Han är en akrobatflygare eller vad man nu kallar det och vi hann med både fritt fall, tyngdlöshet och guppande innan vi var framme på vår öde ö. Jag var nöjd som tusan och kunde inte få mitt leende att försvinna, en typisk Sofia-aktivitet med andra ord!

Det var jag, Mary och 9 andra som skulle spendera julhelgen på ön vilket blev en trevlig upplevelse. Vi kom alla bra överens och trots att det är en öde ö fanns det mycket att göra. Kajak, grottäventyr, snorkling osv. Gårdagen blev nog den dag vi alla kommer att minnas mest från denna tripp. Bruce flög ner en väldigt god jullunch och hemmagjord öl! Mums! Vi packade senare ihop oss och gick till en naturlig pool som fanns på ön. Det var en svår väg dit då vi behövde klättra på klippor. Inte helt lätt med hala flipflops. Själva poolen var väldigt trevlig och när det väl var dags att gå hem anser någon i gruppen att det fanns en annan väg än den vi kom, vilket även skulle vara lättare. Det är typ här min mamma och pappa ska sluta läsa om de inte vill läsa om dumma saker jag kan få för mig att göra ibland.

Större delen av oss tog den “lätta” vägen hem. I början gick det bra och även om det var lite brant så var det inga problem. Det var när det helt plötsligt blev superbrant, stenarna vi drog oss upp med var lösa, gräset man krampaktigt höll sig i försvann med ens grepp jag insåg att vi klättrade upp för ett stup och minsta lilla felsteg hade resulterat i katastrof. Benen skakade som asplöv, svetten rann och smärre dödsångest fanns där för någon sekund men avbröts av ett “Eey Sweden, Smile for the camera!!” haha. Jag fann mina sista krafter, ignorerade min höjdräddhet och klättrade upp den sista metern till säkerhet. Vi alla var lite smått skakade när vi gick hem men lyckades ändå hålla julandan uppe och hade en trevlig julfest på kvällen.

Som sagt så är vi tillbaka på vårt hostel igen och duschen efter fyra dagar på en öde ö utan toaletter och duschar är svårt att beskriva som annat än UNDERBAR! Och det kommer dröja innan jag sover i ett tält igen. Efter nästan en veckas campande är jag lite smått less på tält så hostel de närmaste två veckorna är absolut var jag kommer att bo!

Nu kurrar magen så det är dags att gå på jakt för mat!

Ha en fortsatt god jul!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *