Archive of ‘Australien’ category

Photoshoot – Ina

_MG_0660b

_MG_0960b

_MG_0852b

_MG_0766b

_MG_0725bI november förra året hade jag en photoshoot med min finska roomie Ina när vi bodde tillsammans på äpplefarmen. Målet var att fixa ett gäng profilbilder till hennes facebook och vi blev båda nöjda med resultatet!

Ni som känner mig väl vet att jag inte direkt har varit något större fan av människofotografering men ibland måste man utmana sig själv. Har kommit på mig själv efter det att porträttfoto mm har faktiskt sin lilla tjusning och det kan vara ganska kul ibland. Tänka sig!

Nyår på Whitsundays

Då har vi hunnit med både mellandagar och nyår. Senast åkte vi upp till Airlie Beach via Mackay. Det blev intensiva mellandagar i Airlie beach med en och annan fest innan vi packade ihop oss till våran efterlängtade båttripp. Eftersom jag seglade i Whitsundays förra året och det var en av mina favorithändelser i mitt liv så visste jag att det skulle bli svårt att toppa. Och visst, det blev inte ens i närheten av samma upplevelse på grund av många anledningar.

En av anledningarna att trippen inte var lika bra var att denna båt var mer en segelbåt än en dyk- och äventyrsbåt jag senast var på. Det var mer fokuserat på djur och natur på den första båten vilket passar mig bättre. Visst snorklade vi en del och fick se fantastiska koraller och fiskar men det var inte samma upplevelse. Det blev ingen segling heller då vi oturligt nog inte hade vind. Typiskt!

Men jag klagar absolut inte på denna tripp. Den var trots allt godkänd! Jag och mina kameror fick simma med massa fina fiskar, jag fick bada på Whitehaven beach där jag umgicks med stingrockor, jag såg Russel Crowe på Whitsunday Island, jag träffade en hel hög med trevligt folk på båten och jag fick återigen se de vackra havssköldpaddorna. Ja, jag är nöjd. Ett perfekt sätt att påbörja det nya året!

Efter Whitsundays, en galen kväll i Airlie Beach och en övernattning i mitt älskade Townsville är vi nu i Cairns. Jag har saknat Townsville och det var väldigt bra för själen att få säga hej då en sista gång på ett tag.

Här i Cairns smälter vi bort! Oj och herregud så varmt det är! Värmen här hjälper absolut inte den förkylning jag har dragit på mig så ni anar inte hur mycket jag faktiskt längtar hem till Sverige nu. Jag är småfebrig och går som omkring i en dimma varje dag och natt. Jag hoppas det ger med sig för planen är inte att ligga i sängen tills det är dags att sätta sig på planet hem till kalla (-re) Sverige på Onsdag. Idag är det sista minuten shopping, sushiätning, klädtvättning och ev. fest med svenska båtkompisarna som gäller!

Roadtrip

20131227-120426.jpg

Idag åker vi Agnes waters – Mackay (50-ish mil tror jag) och har mini-Fred som sällskap!

Vi överlevde… typ..

Efter fyra dagar, tre nätter på en öde ö är vi nu tillbaka i Agnes Water och oj vilka dagar det har varit! Det var minst sagt en speciell jul!

I måndags blev vi under eftermiddagen upphämtade i Agnes Water och skjutsades till ett flygfält. Vi packade in våra saker i det pyttelilla planet som är på bilden. Det ryms fyra personer och det är inklusive piloten, så ni kan ju tänka er hur sjukt litet det är. Vår pilot Bruce tog oss ut till ön och det var minst sagt en sjukt rolig åktur. Han är en akrobatflygare eller vad man nu kallar det och vi hann med både fritt fall, tyngdlöshet och guppande innan vi var framme på vår öde ö. Jag var nöjd som tusan och kunde inte få mitt leende att försvinna, en typisk Sofia-aktivitet med andra ord!

Det var jag, Mary och 9 andra som skulle spendera julhelgen på ön vilket blev en trevlig upplevelse. Vi kom alla bra överens och trots att det är en öde ö fanns det mycket att göra. Kajak, grottäventyr, snorkling osv. Gårdagen blev nog den dag vi alla kommer att minnas mest från denna tripp. Bruce flög ner en väldigt god jullunch och hemmagjord öl! Mums! Vi packade senare ihop oss och gick till en naturlig pool som fanns på ön. Det var en svår väg dit då vi behövde klättra på klippor. Inte helt lätt med hala flipflops. Själva poolen var väldigt trevlig och när det väl var dags att gå hem anser någon i gruppen att det fanns en annan väg än den vi kom, vilket även skulle vara lättare. Det är typ här min mamma och pappa ska sluta läsa om de inte vill läsa om dumma saker jag kan få för mig att göra ibland.

Större delen av oss tog den “lätta” vägen hem. I början gick det bra och även om det var lite brant så var det inga problem. Det var när det helt plötsligt blev superbrant, stenarna vi drog oss upp med var lösa, gräset man krampaktigt höll sig i försvann med ens grepp jag insåg att vi klättrade upp för ett stup och minsta lilla felsteg hade resulterat i katastrof. Benen skakade som asplöv, svetten rann och smärre dödsångest fanns där för någon sekund men avbröts av ett “Eey Sweden, Smile for the camera!!” haha. Jag fann mina sista krafter, ignorerade min höjdräddhet och klättrade upp den sista metern till säkerhet. Vi alla var lite smått skakade när vi gick hem men lyckades ändå hålla julandan uppe och hade en trevlig julfest på kvällen.

Som sagt så är vi tillbaka på vårt hostel igen och duschen efter fyra dagar på en öde ö utan toaletter och duschar är svårt att beskriva som annat än UNDERBAR! Och det kommer dröja innan jag sover i ett tält igen. Efter nästan en veckas campande är jag lite smått less på tält så hostel de närmaste två veckorna är absolut var jag kommer att bo!

Nu kurrar magen så det är dags att gå på jakt för mat!

Ha en fortsatt god jul!

Oväntat besök

Jag vaknade upp i morse smått groggy av min pollenallergi. Mary kommer in i rummet och säger “Jag vill verkligen inte jobba här längre”. En känsla vi båda har kan jag lova! Jag tvingar mig sedan upp och mitt under frukosten ser jag att en av mina chefer, Dino, stannar vid våran stuga.

Han ber oss att sätta oss ned för han har något att berätta. Både Mary och jag vet direkt vad detta handlar om. Eftersom äpplesäsongen mer och mer går mot sitt slut så blir det ganska logiskt mindre och mindre arbete. Det betyder att de inte behöver alla tjejer i skjulet längre. Jag skulle mest troligt inte fått jobba en enda dag till om inga större osannolika uppdateringar sker och Mary hade fått jobba några timmar här och där varannan/ var tredje dag om hon har tur. Han sa att vi får bestämma själv om vi vill stanna eller ej men de vill inte att vi skulle känna oss tvugna att stanna våra två återstående veckor då jobbtimmarna minskar brutalt. Man kan se det som en valmöjliget men när man läser mellan raderna så sa han “Vi behöver er inte längre, ni är sparkade” men han ville vara Mr.Good guy och ge oss ett bra avslut antar jag.

Eftersom ungefär hälften av mina tankar de senaste två veckorna har varit “Jag vill sluta jobbet, det gör inget om de sparkar mig” så var detta besked inte alls tårfyllt. Kanske kan säga glädjetårar! Inte en dag till under Nellas (fru-bossen) hot och mentala terror. Jag är dock väldigt glad och tacksam för dessa tre månader jag fått. Jag har fått vänner för livet, jag har utmanat mig själv både psykiskt och fysiskt och jag har varit med om mängder av häftiga upplevelser. Jag är väldigt stolt över att jag har hållit mitt huvud högt trots att jag i stort sett varit mobbad av mina chefer sedan dag ett. Jag har gått in med ett jävlar anamma om att jag ska klara av det här och körde på ända in i slutet.

Idag är Marys sista dag på jobbet medan min var igår. I morgon packar vi våra väskor och styr vår julbil mot Gold coast på fredag (som vår plan ser ut nu). Efter det kommer vi förmodligen hänga i Brisbane innan vi kör norrut längs kusten.

Besked som dessa skulle tidigare gjort mig väldigt besviken och deppig men jag väljer att se det från den positiva sidan. Nu får jag ytterligare en vecka att se fantastiska Australien och njuta in i det sista tills det är dags att åka hem till Sverige igen. Awesome!

Åtta veckor

Idag firar jag att jag överlevt åtta veckor på äpplefarmen. Jag som ville packa min väska de tre första veckorna här är väldigt överaskad och nästan lite stolt över mig själv att jag är kvar. Och vi har nu även passerat halvägs vilket glädjer mig fruktansvärt! Jag säger vi för att som det ser ut nu så är planen att jag och min roomie Mary åker på en ca 3 veckor lång roadtrip efter farmen innan det är dags för mig att sätta mig på planet hem till Sverige.

Men innan dess har vi ca 6 1/2 veckor kvar och jag hoppas de går fort. Mina kära vänner the Julies från frankrike lämnar oss tidigt imorgon bitti då deras tid här på farmen är över. Väldigt ledsamt då de tillsammans med Mary är mina bästa vänner här. Det kommer bli tomt på jobbet och tomt här hemma! Det här är det värsta med att resa, att säga hej då till vänner! Dock har jag fått två vänner som jag kan hälsa på i Frankrike så det är en ny punkt på min to do list!

Lever jag?

Senast jag skrev, för dryga veckan sedan, kunde jag inte tänka mig att stanna kvar en sekund till. Överraskande nog är jag fortfarande kvar. Sedan sist har jag jobbat varenda dag förutom i söndags. Det har varit långa tuffa dagar som har tagit hårt på min rygg men när veckans lön kom in på mitt konto idag var det inte helt galet. Jag har inte helt bestämt mig hur länge jag ska stanna kvar, senast idag var jag redo att packa väskan men efter jobbet hängde jag på finskorna i huset för mathandling så lär stanna i alla fall någon vecka till. Jag stortrivs i alla fall i huset med tjejerna så så länge jag inte jobbar är allt kanon och i morgon kom det nya tjejer till packningsskjulet så då kommer fru boss förhoppningsvis byta bort mig som hatoffer.

Det finns inte speciellt mycket mer att berätta. Äpplen är det enda som finns i mitt liv nu. Vi har dock hunnit med lunch och pubbesök i stan. Det kanske inte låter som något speciellt men det var ett väldigt behövligt avbrott från alla tusentals äpplen vi packar varje dag.

20130925-201501.jpg

20130925-201524.jpg

20130925-201533.jpg
Några bilder från mina två veckor här. Vi ser ormar här i princip varje dag, hittills har alla varit döda. Det är ganska läskigt att gå till och från jobbet och veta att dessa ormar ligger och lurar i närheten.
Och mina händer har sedan jag kommit hit gått från normala tjejhänder till sönderarbetade manshänder. Mina knogar är blåa, har fruktansvärt smärtfulla sår på fingrarna och utslag på underarmarna. Längtar till den dagen jag inte har ont någonstans längre!

Helgen

Det är söndagkväll och de flesta av oss tjejer är redan nedbäddade i sängen. Det blir inte sena kvällar här i stugan då veckodagarna alltid bjuder på tidiga morgnar.

I morgon väntar min andra dag på äpplefabriken. Faktiskt väldigt nervöst! I morgon måste jag vara på topp. Om jag gör ett gäng misstag får jag med stor säkerhet sätta mig på bussen till Brisbane på tisdag. Men jag ska vara laddad med energi och ett leende på läpparna så hoppas jag kunna charma boss isdrottning!

Helgen har i alla fall varit väldigt trevlig! Speciellt efter en fredag som jag tillägnade till att vara sjuk. I lördags hängde jag på irländskorna och fransyskorna för storhandling! Därefter blev det pizza och filmkväll med hela stuggänget. Att se Wolf creek (en film där tre backpackers blir kidnappade av en psycho gubbe i Australiens outback och hemskheter händer) i en stuga i outbacken i mörkret med ett gäng backpackers var kanske inte det bästa filmvalet! haha.

Idag har det inte hänt speciellt mycket mer än lite filmer och solning (vi börjar känna att sommaren är på väg!) men jag måste säga att jag trivs här i stugan. Det blir en speciell gemenskap att bo såhär och jobba tillsammans. Jag är väldigt glad att jag valde att bo i stugan framför working hostel. Så ja, vi får verkligen hålla tummarna för att jag får stanna kvar!!

Välkommet samtal

När regnet bara öser ner, plånboken blir smalare trots minimalt med aktiviteter och all energi läggs på att hitta jobb är det inte speciellt roligt att vara backpacker. De senaste dagarna har jag varit som klistrad vid min dator och sökt jobb efter jobb. Ringt runt för att se vad jag kunnat hitta men efter några dagar av “nja”, “kanske”, “vi återkommer”, “du får återkomma” så är energin så gott som borta.

Jag var som sagt på ett jobbmöte på en job agency förra veckan och tjejerna som hjälpte till med jobb fick mig att ha höga förväntningar. Jag insåg dock ganska snart att om man vill ha något här i livet, då får man göra det själv. Inte för att tjejerna gör ett dåligt jobb men då det är många jobbletande backpackers som slåss om samma jobb är det inte lätt att få ett jobb. Det var inte för än jag gick dit idag och i princip bad på mina bara knän om ett bar-jobb som hon började låta lite engagerad. Trots det bad hon mig återkomma!

Lika bra var det för bara ett par timmar efteråt ringde min kommande chef och erbjöd mig efter en liten kortare intervju ett jobb som ***trummvirvel*** Äppelpackare! Jag kommer alltså stå i en fabrik med äpplen som kommer på rullande band och packa äpplen. Nu kanske ni säger, det var ju inte det du ville jobba med! Nja, kanske inte min dröm men det som stod på önskelistan var vatten, äventyr, utmaning. Definitivt inget vatten, men jag kan förmodligen stöta på lite äventyr och utmaning är definitivt vad jag kommer få!

Jag har en känsla av att jag kommer att få ångra att jag har sagt det här men jag ser fram emot att få ha ett fysiskt arbete. Att få röra på mig dagligen istället för att stå still i en bar. Det är dock ett väldigt fysiskt jobb med en del tunga lyft så vi får se hur jag lyckas med det här. Tre månaders hårdträning om inte annat, vilket för den delen inte behöver vara något negativt!

Nu håller vi tummarna för att det här ska gå vägen, bra jobb och bra boende! Jag har (än så länge) bra magkänsla. Nu kör vi!

Första veckan

Inser att jag inte har skrivit sedan jag åkte hemifrån och att det är dags för en uppdatering. Flygresan ner gick kanonbra och hade från Berlin sällskap av en svensk som också skulle till Brisbane och det var bara just i Brisbane jag behövde vänta själv på mitt sista flyg upp till kära Townsville. Riktigt trevligt, flygplatser är verkligen jättetråkiga när man är själv! Något som var mindre lyckat med resan var att jag för första gången av alla flygresor lyckades dra på mig världens hemskaste jetlag. Därför blev det inte speciellt mycket uträttat i Townsville de första dagarna förutom små shoppingrundor och träningspass/promenader till Castle Hill.

De senaste dagarna har verkligen varit dagar av beslut. Townsville eller inte Townsville! Det är en stad jag trivs i och utsiktsplatsen Castle Hill är en av mina favoritplatser i Australien. Det som är negativt med Townsville är att det finns väldigt lite jobb om jag inte ville jobba som nanny eller barmaid och även dessa jobb var det stor konkurrens om trots lite backpackers i staden.

Efter lite funderande vad jag egentligen ville få ut av mina sista månader i Australien så fanns det några ord som sammanfattade det ganska väl. Vatten, äventyr, utmaning! Nu mindre än ett dygn sedan jag bestämde mig sitter jag på ett hostel i Cairns. Jag har redan hunnit söka ett fiskejobb (det kan man kalla utmaning!!) och i morgon ska jag leta mig till ställen som kan hjälpa mig ytterligare med ansökningar. Båtjobb ligger överst på önskelistan. Havet lockar! Jag har i alla fall återfått den energi jag så länge saknat och hoppas att den ska finnas med mig i jobbsökandet.

Nu ska jag dricka upp mitt te här i kylan (klockan är snart 21 och jag kan knappt sitta med linne! Brr!!) och sedan krypa ner i sängen med min bok!

1 2 3 7